Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fågel, hvars vingar blifvit stäckta, anstränger
sig för att kunna flyga. Försöket misslyckas
naturligtvis, men vänta, vingarne växa med
tiden, och vinner han än aldrig sin frihet åter
och får sväfva vidt ut i rymden, så öppnas väl
ändå buren någon gång, och han får göra ett
par slag omkring det mera inskränkta gebitet.
Han har ju ändå flugit och under tiden lefvat
i hoppets utsträckta rymd.
Följande dagen, en tisdag, hade Wetterqvist
lektion hos fröken Lindfelt. Klockan half 12
gick han hemifrån, på det präktigaste utstyrd
i ett par ljusgrå sommarbyxor — hvilka han
olyckligtvis ej varit i tillfälle att lägga sig till
förrän nu på sen-sommaren — en nystärkt väst
och sin lilla bruna bonjur, moderniserad samma
vecka under en dag, då han icke hade
lektioner och således höll sig hemma för
påkommen bröstvärk. Notarien såg verkligen ut som
en äkta “dandy“ (immodernt uttryck), och de
bleka, genom den utomordentligt stränga dieten
något infallna kinderna gåfvo honom onekligen
ett fint utseende. Med sitt spanska rör, sina
glacéhandskar, hvilka ej hade en enda fläck,
en enda brusten söm, och sin gula
sidennäsduk hade han äfven anspråk på elegans. Med
säkra steg och upprätt hållning vandrade han
nedåt Kornhamn och sedan uppför de
välbekanta trapporna till friherrinnan Lindfelts
våning.
Wetterqvist fick vänta litet i kabinettet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
