Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke ske uågor annorstädes, till exempel hemma
i vår lilla våning, så snart jag emottagit den och
den kommit i ordning?“
“Skall det vara i staden, så blir det
alldeles sak samma som om det skedde hemma hos
mamma!“ invände Lisa. “Alla dessamenniskor,
skall du komma ihåg, äro mina gamla bekanta
och ha således lika anspråk att blifva bjudna.
Men en hel annan sak är det, om vi resa ut:
då se de att vi vilja lefva för oss sjelfva och
att det är vår afsigt att ej underhålla något
umgänge eller mottaga några besök.“
Den klipska Lisa aktade sig väl att
underrätta brudgummen det hon endast af fåfänga
afsade sig de gamla simpla bekantskaperna,
af fåfänga som hon ville resa bort att vigas —
resa med svit i vagnar. Det var, så tyckte
åtminstone Lisa, något utländskt och särdeles
förnämt att taga ett sådant steg. Det satte
henne med ens i en annan ställning: hela
grannskapet måste ju tala om Lucie Normans
egendomliga bröllop, och sedan huru trefligt att
derute på Norrbacka, ogenerad af alla de gamla
tråkiga kläd stån dsfruarne, underhålla sig med
— sin man eller den glade, angenäme Rosell.
Lisa kunde ej gerna dölja för sig sjelfatt
hon var lättsinnig, men hon ärnade
hädanefter vara det med yttersta försigtighet och
behag. Hon älskade icke mera, och ville
aldrig älska någon karl för hans egen skull, men
att oskyldigt draga till sig unga mäns blickar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
