Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mo honom så främmande, der de stelt helsade
honom från sina platser.
I de stora utsökta vaserna doftade
blommor: Lisa hade så velat liafva det, ehuru
kamrern sjelf tyckte det vara nästan förmätet att
begagna dem. Lisas undransvärda qvinnomakt
var redan till hälften allsmäktig.
Kamrern stannade framför den stora
spegeln, och med ett småleede, mera sorgligt än
gladt, såg han först på sin egen figur — det
var en gammal mans — och sedan på den massa
af prakt-artiklar, Lisa uppställt på spegelbordet.
“Mig passade allt detta bättre,“ tänkte han,
“der det förr stod. Jag tycker det är som jag
ginge i en annans hem.“ Han kunde ej
återhålla en suck: det förekom honom, emot han>
vilja, som kanske ändå, trots alla vinterns
olägenheter, hans lyckligaste dagar voro gångna.
Lisa, ung, vacker, måhända något flygtig, skulle
hon finna sin lycka i denna granna bur, skulle
hon lefva för honom och låta honom känna
% den trefnad, hvarefter han så trängtade?
Han vågade ej besvara dessa frågor, —
hade han ej fått sin enträgna önskan uppfylld?
Gud finge sörja för resten.
På tröskeln till sängkammaren stannade
han, stack in hufvudet och kastade en hastig
blick på det präktiga säng-omhänget, hvartill
Lisa icke haft försyn att taga ett stycke blått
brokad, hvilket han i hela femton år haft
liggande. De blå gardinerna buro äfven en syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
