Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslorna honom öfvermäktiga. Det kan ibland
icke behöfvas mera för att omstörta dem, än
åsynen af ett gammalt kärt plagg. Gubben
Lassman nödgades gripa efter näsduken, han
var djupt rörd: han visste hvad han egt —
han viste icke hvad han gick att möta.
“Hvad i himlens namn står på?“ ljöd
sekter Rosells glada röst från tröskeln. “Friskt
kurage, herr kamrer! Gud Amor sjelf tager den
gamle ungkarlen under sina vingars skugga.
Kan man tänka sig något gudomligare, än att
hålla bröllop, sitt eget nemligen? Aj aj, hvad
ville jag icke gifva, om jag vore i herr
kamrerns ställe!“
“Det tror jag väl!“ smålog kamrern och
sönderklämde den sista tåren genom en hastig
blinkning. “Det passade också på det hela
bättre, men en gammal man kan väl ändå,
uta;n att behöfva anses för löjlig, vilja ega en
smula lycka i lifvet. Så länge man är ung,
går det rätt bra att lefva ensam, men sedan
man blir äldre och känner hvilka
besvärligheter en sådan enstöring har, då är det
annorlunda.“
“Ingenting i verlden kan vara mindre
löjligt än det!“ sade Rosell. “Herr kamrern är
ju dessutom en man, snart sagdt, i sina bästa år.“
“Åh nej, åh nej! När man är öfver
femti-talet, har man, oaktadt helsa och kraftfullhet,
hunnit ett godt stycke förbi sina bästa år.
Emellertid, om Gud behagar, kan jag kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
