Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norman bevektes af ingenting — icke ens af
sjelfva middagen. Hon satt tyst och lät den
rika plym-busken på hufvudbonaden vagga fram
och åter öfver tallriken, men sjelf bara stack
hon i Norrbacka-läckerheterna, hedrande
ganska få rätter med att smaka på dem, och
då endast för att i tankarne kritiserande ställa
dem vid sidan af de rätter, hon sjelf skulle haft,
om hon fått sin vilja fram. Fru Norman var
rysligt stött, och hofmästarinnan, som för den
välsignade husfridens skull ansåg rådligast att
antaga något af sin fru systers sätt, satt på
sin plats som en riktig automat. Brud och
brudgum voro äfven tysta, kamrern emedan
han (gud förlåte att vi måste fram dermed)
i tankarne öfverräknade kostnaden för kalaset,
hvilken han ej varit i stånd att få riktigt
upp-gifven på förhand, och Lisa emedan hennes
sinne var upptaget af hvarjehanda nya ämnen.
Pastorn åt och drack, medan han i minnet
upp-lifvade sina ceremoni-pligter som talare. Rosell
var förtretad och genomgick åtskilliga små
planer att hämna sig för den missräkning,
han gjort på dagens nöje. Den ende, som,
trots sina felslagna förhoppningar, satt der
rätt lugn och njutande hvad som erbjöds
honom, var den beskedlige Wilhelm Ficker. Väl
hade han förlorat både Lisa och utsigten till
arfvet, men han hade ändå icke förlorat
modet. Han var en tålmodig gosse, och fanns det
ändå något, som väckte en liten misslynthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
