Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lem och har så många vänner, som sakna dig,
kunde kasta skugga på oss bägge — de skulle
kanske säga: ’Han får ej gå för sin unga fru,
den stackars Lassman står redan under toffeln,’
och sådant mera.“
“Ja ja, min skatt, deri har du verkligen
icke så orätt.“
Nu var saken den att kamrern mycket
älskade sitt kära P. B. och ej såg någonting
hellre än en lycklig förevändning att komma
dit. Han hade väl föresatt sig att försaka
detta nöje, för att ej gifva Lisa anledning att
vid tillfälle åberopa exemplet, men det blef
helt annat, då saken betraktades som ett slags
nödvändighet.
“Det blir väl litet ensligt att vara ensam,“
menade Lisa, “men jag lägger mig tidigt.“
“Kanske ber du din mor komma hit?“
“Åh, nej, det skulle se så pjunkigt ut, om
jag vande mig vid att någon komme och hölle
mig sällskap, hvar gång händelsen kan foga
så, att du är borta! Det är ej värdt att
skämma bort sig.“
“Hvilket förstånd hos ett så ungt barn!“
sade kamrern med ett slags helig beundran.
“Kors, du berömmer mig också för
ingenting! Jag gör endast min pligt.“
Kamrern kysste med förtjusning sin hustrus
kind. “Du gör icke mer än din pligt?“
upprepade han. “Ack, du guds barn, huru många
äro de hustrur, som bry sig stort om den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
