Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betala med. Men, alltsammans detta hade jag
kunnat veta förut!“ Och nu satte Lisa
servetten för ögonen och började snyfta.
Detta var första uppträdet i kamrerns
äktenskap. Hittills hade allt gått så lugnt och
fredligt, ty kamrern hade sagt ja till allting,
och äfven i dag skulle han icke ha ryckt fram
med någon anmärkning, om icke, såsom vi
nämt, Lisas mildhet under det föregående
samtalet kommit honom på den förmodan att
hon äfven i andra fall skulle gå hans
önskningar till mötes. Men annat hade han nu fått
förnimma! Sorgsen i hågen, sköt han tallriken
med den dyra, sega biffsteken ifrån sig, och
gick fram till Lisa, som satt midtemot.
“Gör mig ej denna oro, Lisa lilla!“ sade
han bedjande. “Jag är icke i stånd att se dina
tårar, och huru kan du vara så barnslig att
gråta öfver ett sådant lappri — det var ju en
mensklig sak! Unna mig att få strömming, som
är min älsklingsrätt, en gång i veckan, så skall
jag sedan, utan att öppna mun, äta hvad helst
du ger mig.“
Lisa teg och gret, men ögonen voro ändå,
oaktadt så mycken ansträngning, temligen torra.
“Så svara., säg åtminstone ett ord! Nu är
vår middagsro förstörd, söta Lisa lilla! Låt
detta vara både första och sista gången vi
ha en så obehaglig stund!“
“Men jag skall tåla och lida allting?“
“Nå, hvad är det då egentligen, du har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
