Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nionde kapitlet.
På hvad sätt unga-frun använder sin frihet; medan
äkta mannen hyllar Par Brikolls nöjen.
Under det vår kamrer, icke drömmande
om något slags fara, satt förnöjd i en glad
krets af gamla vänner, gick Lisa, såsom redan
är beskrifvet, af och an, oroligt lyssnande och
stundom rädd att hennes hopp skulle bedragas.
Men nej — nu ringde det. “Han måtte väl
aldrig låta afvisa sig!“ ty ända dit hade hon
icke vågat gå i djerfhet att tillsäga pigan det
hon tog emot, i händelse någon skulle komma.
Inträdet fick bero på Rosells egen fintlighet,
och på den tviflade hon icke.
Så snart Lisa hörde tamburdörren låsas
upp, flög hon tillbaka in i sängkammaren, der
hon låtsade sig vara ifrigt sysselsatt framför
spegeln att passa den påtagna rocken.
“Gud bevars hvad frun är grann!“ utbrast
Carolina förvånad, då hon, efter Lisas
beräkning, verkligen inträdde. “Skall frun bort?“
“Bort — nej, visst icke! Du ser väl att jag
står och passar den här rocken, som jag
ändrade i veckan. Jag tror den vill slå skrynkor
i ena sidan? Ställ dig med ljuset så här på
Kamrer Lassman. 2. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
