Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag vill hoppas,“ sade han, “att du aldrig
tänker på något så orimligt: en gång i veckan!
Jo, den skulle ha godt om pengar och visst
aldrig ha trälat sig till dem på ärligt vis, som
så förslöste dem!“
“Seså, alltid kommer du då fram med dina
pengar och din träldom! Jag kan ju aldrig
ens på skämt få vara glad ... Men lappri, låt
oss icke tala om det. Lofva nu bara att jag
får gå i morgon! Kom ihåg hur snällt och
vackert jag sjunger för dig — du kan aldrig
ha hjerta att vara så stygg och säga nej.“
“Det plågar mig, Lisa lilla! Tro mig, jag
säger det icke af snålhet, men spektakler äro
min vånda!“
“Nå, låt mig gå ensam! Det kan jag som
fru rätt väl göra, och då slipper du med bara
en biljett.“
“Du är för ung och oerfaren att gå ensam.“
“Åh, hvad det beträffar,“ inföll Lisa litet
obetänkt, “så är jag kanske lika klok som
mången fru, som har några år mera! Men du kan
ju låta någon, moster Malla t. ex., följa mig.“
“Alltför bra — men finge jag icke då i
alla fall betala för två?“
“Ja, det har du rätt i. Det var orimligt
begärdt af mig. Men, min vän, jag sitter så
mycket inne, mot hvad jag var van att röra
mig. Ibland är jag riktigt rädd att jag blir
tvinsjuk. Dock, hellre än jag gör dig emot,
stannar jag hemma tills jag fäller hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
