Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ack, gräla icke på mig för det! Jag rår
väl ej för att jag blir sjuk.“ Hon nästan gret.
“Jag säger ju aldrig ett ord — men är
hufvudvärken bättre nu?“
“Ja visst, den är nästan borta. Du tror
icke hur godt det gör att komma ut. Fast luften
söker i början, är den välgörande ändå.“
Om aftonen var Lisa så rask att hon kunde
sjunga en stump om Ulla Winblad, och gubben
kände sig åter nöjd, ty så länge Lisa varit
sjuk, hade han icke haft synnerligt roligt.
I tysthet hade unga-frun redan gjort de
flesta tillredelser för den instundande festen.
Hennes mor, som var invigd i förtroendet,
försträckte gerna penningar, ty det kittlade
hennes fåfänga att en gång komma i ett riJctigt
sällskap.. och “att se Lisa sitta i tableau vivant“,
ack, min gud, det öfversteg det moderliga
högmodets förväntningar. Hofmästarinnan hade
emottagit bestyret såväl med arrangeringen
af bordet som med sjelfva maten. De flesta
rätterna skulle tillagas hos fru Norman, för
att icke väcka gubbens misstankar, och till
förekommande af dåligt lynne efter kalaset,
var det beslutadt att han aldrig skulle få höra
talas om utgifterna. Fru Norman ville göra
allt på egen bekostnad, och dermed var också
brölloppet betaldt och qvitteradt.
Vid allt detta var ingen lyckligare än kongl.
sektern, som hvarje dag fick ostörd se Lisa i
hennes fordna kammare, alltid, förstås, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
