Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick oafundade: sällskapslifvet har sina
fordringar, dem man ej får förbise!“ Han kysste
hennes hand och tilläde sakta: “Genom ett
alltid tadelfritt rykte erhålla just damerna en
frihet, som dock aldrig bör missbrukas.“
Man inser att det på sätt och vis var en
lycka för Lisa att hon ej råkat falla i värre
händer. Rosell hade väl temligen lätta åsigter,
men han var långt ifrån utan heder, och vid
nämde - tillfälle var det icke mindre den än
hans egen fördel som talade. Han hade
nem-ligen icke allenast beslutat att blifva älskad af
Lisa, utan han älskade henne sjelf redan så
uppriktigt, att han ville åtaga sig hennes
uppfostran och ingifva henne aktning både för den
yttre formen och qvinnans bättre värdighet.
Med ett ord: han önskade att Lisa kunde
ingifva honom aktning.
Det kostade förfärligt på Lisa, som redan
i inbillningen sett sig i skär sidenklädning,
guldbroderad sammets-korsett, hvit slöja och
himmelen vet icke allt hvad, att taga farväl af
dessa tjusande föreställningar, och det endast
för att hembära det der, som kallas det
passande, en gärd. Det var verkligen rysligt, men
hon måste inse och slutligen erkänna, att Rosell
menade henne bättre än hon menade sig sjelf.
Emellertid satt hon nu tyst och tankfull och
visste icke hvad hon ville, ty hvartill tjenade
alltsammans, då hon ej fick visa sig i den
påräknade ståten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
