Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag anser alltid som en pligt att vara
damerna till tjenst: det måste en artig
kavaljer!“ genmälte den icke så lätt borttappade
Rosell*
“Men jag anhåller, och det ganska
eftertryckligt, att artigheterna insparas i hvad som
rörer min hustru, och om hon är så vettlös att
hon ställer ihop sådana här galenskaper, ärnar
jag derföre icke tillstädja dem!“
“Deri gör kamrern alldeles efter behag!“
svarade Rosell likgiltigt. “Jag gissar dessutom
att fru Lassman redan mistat smaken att
uppträda i någonting.“
“Ja, det har jag visst !d förklarade Lisa
sorgset. “Fy, min vän, att du kunnat vara så
elak och förstöra den här glädjen för mig!
Jag hade velat sitta som en madonna, och du
kan aldrig föreställa dig huru bra det såg ut,
när jag höll ett litet barn i famnen, alldeles
som en ung mor. Men det vill du icke se —
jag vet nog att du hatar barn!“
“Nej, nej, herre gud, jag hatar dem visst
icke!“ sade kamrern, som vid Lisas
föreställning huru intagande hon varit med barnet,
kände sig alldeles uppvärmd och liksom
upplöst i ömhet. “Jag hatar dem visst icke, Lisa
lilla, och är det vår Herres vilja, så...“
“Hvad pratar du?“ inföll Lisa, blossande
röd och i en rysligt harmsen ton. Men
liksom en ny tanke blixtrat genom hufvudet, lutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
