Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverflyglar], att han ej hann mer än ideligen
upprepa: “Tjenare ... jag tackar!“
Lisa dristade sig ej fram förrän allra sist.
Så snart gubben fick ögonen på henne, märkte
hon att hon kanhända vågat för mycket. Med
en innerlig och nästan barnslig ömhet böjde
hon sig emot honom. “Tack, tack, mitt barn!
Du har velat göra mig ett stort nöje, en stor
öfverraskning, ser jag!“ sade kamrern högt,
men sakta hviskade han henne i örat: “Det
här, Lisa, har du icke gjort för intet! Skalidet
vara supé också, då svär jag på att det så visst
kostar femtio riksdaler som ett runstycke.“
“Det kostar oss icke ett halft runstycke!“
svarade hon lika sakta. “Det är mamma som
gjort alltsammans i stället för bröllopet. Var
nu bara god och glad, så att du ej skrämmer
bort gästerna och gör mamma ledsen öfver sin
välmening!“
Ehuru kamrern vid första utlåtandet, att
det icke gällde hans egen pung, betydligt
ljusnade, sväfvade dock ännu ett litet moln öfver
hans panna, “ty,“ tänkte han, “ha de bara fått
insteg och vana, så... “ men hastigt uppsteg
en ljus tanke, hvarigenom-han kunde göra
verkan af Lisas öfverraskning oskadlig. När han
häröfver kommit till klar insigt, vardt han ock
hastigt förändrad, och ingen, allra minst hans
hustru, förmådde begripa att det var gubben
sjelf som så förträffligt spelade en god och
artig värd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
