Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hastigt kom ut från sängkammaren och direkte
gick fram till gubben. “Var så god,“ sade hon
med en viss artighet, som hon ansåg bäst
tjen-lig att fängsla den ovälkomne gästen, “var så
god och följ mig hit ut, så får jag bjuda något.“
“Dit ut? Nej men, du, du är inte förgo..
god ... att bjuda din egen morbror något
Aär-inne. Se så... fnys inte på näsan.. men efter
ingen bjuder, håller jag väl sjelf till godo!“ Och
nu grep gubben Ficker uti en tillbringare med
punsch och tömde den i ett par andedrag.
Gråtande tog moster Neta sin äkta hälft
omkring lifvet, för att på vänligt sätt föra
honom ut. Men fruktlösare var aldrig någon
ansträngning. Så vida ett opassande våld icke
skulle begagnas, var icke tänkbart att blifva
af med honom. Lisa var förtviflad, gästerna
ömsom skrattade och drogo på axlarne, och
hade icke snart nog verkan af punschen gjort
det omöjligt för gamle Ficker att hålla sig på
benen, skulle troligen lugnet icke under hela
aftonen blifvit återstäldt. Men sedan han icke
vidare kunde stå och ej tala för hicka, fick
sonen slutligen tillåtelse att praktisera honom
ut i köket, der han, snart djupt snarkande på
pigans utflyttade säng, i drömmen såg sin
kap-tens-värdighet stadfästad.
Med några lämpliga ord gjorde kamrern
sina gäster en ursäkt för det obehagliga
af-brottet, men en god stund åtgick innan
samtalet återtog sin förra raska gång. För Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
