Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som jungfru Carolina icke hade den
dygden att vara tystlåten, stängdes snart denna
utväg derigenom att kamrern sjelf gjorde alla
upphandlingar, under förevändning att det nu
var alldeles för kallt för hans kära Lisa att
gå ut. Slutligen blef gubben så misstänksam
att han ej ens vågade sig till Par Brikoll.
Han hade en feberaktig fruktanr hvarje dag,
ty hans falkögon upptäckte som oftast än kongl.
sekterns och än löjtnantens smidiga gestalter
under Lisas fönster.
Hvad löjtnanten beträffade, var det endast
en liten fönster-kurtis, den Lisa likväl, trots
sitt förhållande till Rosell, ingalunda gjorde
sig samvete af att genom koketteri underhålla.
Det roade Lisa obeskrifligt att se gubbens
ångest och huru han, efter att hafva skaffat
sig en reflexionsspegel, hela guds långa dag
satt och såg i den, i stället att såsom förr
räkna sina penningar och bläddra i sina
böcker. Och som Lisa nu, då hon hade så svårt
att slippa ut, icke kunde göra honom någon
annan förargelse, sparade hon åtminstone icke
på artiga helsningar. För hvar och en sådan
gjorde gubben den förfärligaste grimas, och
väl hundra gånger, då han genom
reflexionsspegeln såg löjtnanten eller kongl. sektern
komma utför gatan, sökte han genom någon
skicklig förevändning få Lisa från fönstret.
Men Lisa, som ganska väl förstod hvad då
var på färde, satt helt stilla och lät beundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
