Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alldeles olika art, nemligen notarien och hans
discipel i engelska språket.
Man skulle ha friherrinnan Lindfelts
fleg-matiska lynne för att vara blind och döf för
det, som tilldrog sig så godt som under hennes
ögon. Hvad Wetterqvist beträffade,
erfordrades det visserligen en smula skarpsinnighet att
af hans blygsamma utseende och alltid något
stela sätt upptäcka hans gradvis stegrade
kärlek, en kärlek, som snart nog öfversteg alla
förnuftets skrankor. Inom honom glödde elden,
men äfven vid denna tidpunkt af hans lif höll
stoltheten vakt och ersatte bättre motiver. Han
drömde djerft, djerfvare än någonsin, men det
stannade vid drömmar, och trots sin omätliga
egenkärlek skulle han ansett som något emot
all ära stridande att yppa sina känslor för
henne (en ädelboren fröken), så länge han icke
egde bättre utsigter. Han dolde således med
ansträngning hvad som lefde på djupet i hans
själ.
Men denna förställning eller
sjelfbeherrsk-ning egde Matilda icke på långt när, och
der-före var det underligt att icke hennes mor gaf
akt på det varma skimmer, som spelade öfver
hennes kinder, hvar gång notarien inträdde,
på den osäkra tonen i hennes röst eller på
alla de små omvägar, som den jungfruliga
blygsamheten begagnade, för att så länge som
möjligt slippa närma sig det farliga lilla bordet,
der Matilda, dagligen i strid med sina känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
