Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känna, och gjorde det äfven säkert, att han
handlade lika grannlaga som ädelt, då han ej
satte henne i något predikament, hvarför hon
behöfde rodna.
Sanningen att säga, var det notarien sjelf
som rodnade vid den tanlcen, att fröken
Matilda Lindfelt möjligen läte kärleken föra henne
ända derhän att, om något ditåt kommit i
fråga, hemligen förlofva sig med sin språklärare.
Nej, han var alltför mån om hennes värde att
icke bevara henne från en sådan “faute“.
Högmodet frambringar ibland underliga ting ...
den närvarande obetydlige Wetterqvist var
svartsjuk på den framtida Wetterqvists vägnar,
han, som kunde närma sig den unga slägtingen
till grefliga huset på Dagstaholm utan att
rodna... Friherrinnan kunde sofva ganska tryggt
— hvilket hon ock gjorde.
“Ar det en treflig trakt omkring
Dagstaholm?“ frågade notarien och satte sig på minst
sex stegs afstånd från Matilda.
“Ja, mycket vacker — och rätt många
grannskap.“
“Hyggliga?“
“Åh ja, så och så!“
“Fröken kommer icke då att sakna
Stockholm, skulle jag tro?“
“Nej, icke just Stockholm: dess nöjen har
jag ännu så litet bivistat och känner ingen
saknad af dem.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
