Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnade han den öfversta lådan, hvilken, under
en skifva med grönt kläde, innehöll en mängd
smårum.
Kamrern lyftade varligt på bandrullar,
handskar, kragar och blonder, men inga
papper* syntes till.
“Ett bref var det.. min själ, var det så!“
mumlade han för sig sjelf. “Nog har hon gömt
det — jag måste dra ut lådan.“ Denna manöver
belönades efter förhoppning: en pappersremsa
•skymtade fram vid kanten. Kamrern kunde
knappt andas. Med en ursinnig rörelse kastade
han sig öfver det olyckliga fyndet. “Ha, der
ha vi det... Jo, jo, jag tänkte, min själ, det:
ett bref, ett riktigt bref! Usla, förblindade
qvinna, olyckliga barn... det är lönen för all
min ömhet och eftergift.“ I ett huj voro
glasögonen på, och med händer så darrande,
att de knappt kunde fasthålla papperet,
utvecklade han det för sina ögon och läste:
“Förtrollerska!
(“Trolla i helv— din skurk!“
kommenterade kamrern högt).
Jag är charmerad (... “Det tror jag min
själ väl!“...) öfver lyckan att få se dig deii
7:de. (... “Om fredag,“ efterräknade gubben,
“det är i morgon! Hå, hå, det skola vi nog
förekomma“ ...) Hvad Humlegårdens dunkla
alléer ega för en rikedom af tjusande minnen,
“Hvilket odjur och hvilkenfördj— qvinna
att kunna förställa sig! Men vänta, jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
