Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en enda gång var hon vid fönstret. Hade
kamrern varit verkligen sjuk och utan andra
än sina vanliga misstankar, skulle denna Lisas
omtänksamhet och vänliga ömhet höjt henne
till sin fordna gloria. Men nu var det tyvärr
icke så: kamrern visste hvad han visste, och
ju längre det led på dagen, desto svårare och
otåligare blef han. Hans rörelse och feber
ökades, då den ena timman efter den andra
försvann, utan att Lisa hvarken talade om eller
gjorde minsta tecken af att gå ut.
“Skulle hon måhända,“ undrade gubben,
“hafva så mycken skam i sig, så pass känsla
qvar att hon vill bli hemma för min skull r
Jag måste fresta henne!“
“Du far för illa, mitt barn,“ sade han med
förställd röst, “att sitta så här i värmen öfver
mig hela dagen. Jag är nu bättre — tag ditt
arbete, Lisa lilla, och gå du bort på en stund
till din mor!“
En glädjestråle sprang upp i Lisas öga:
hon anade ej att det var kattens smekning.
“Det vore synd att gå ifrån dig!“ sade
hon, med någonting liknande en sjelfförebråelse
öfver den glädje, hon erfor vid den så
opåräknade friheten.
“Bry dig ej om det, mitt barn, du behöfver
någon vederqvickelse för den ömhet, du nu
visat mig.“
“Du är för god, min vän!“ Lisa kysste
flyktigt gubbens panna och hastade sedan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
