Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jo, jag kan min själ tro att det är ett nöje!
Men utan prat, herre, betala mig min fordran
innan klockan 9 i morgon bittida, annars låter
jag sätta herrn på gillstugan... jaha, gapa
på mig, just på gillstugan!“
“Det lärer herr kamrern få inställa“,
svarade Wetterqvist kallt, “efter vi ännu ha två
månader qvar, innan någon anmaning kan göras.“
Kamrern for med handen öfver ögonen:
han erinrade sig nu att han i sin sinnes-yra
förblandat Wetterqvists revers med en annan
på samma summa, som verkligen var förfallen
i dag. Men just den omständigheten, att han
för tillfället icke allenast var hindrad att utöfva
någon lämplig hämd på notarien, utan äfven
att han gifvit denne anledning att skratta åt
sig, fördubblade hans harm. Kamrern, en
annars af naturen saktmodig och städad man,
hade, angripen af svartsjukan, blifvit helt och
hållet förändrad. I hans ådror sjöd ett
riktigt berserkaraseri.
“Ni är en usling, en skurk, herre“, utbrast
han och slog med sitt spanska rör i bordet,
“en riktig usling!“
“Om jag icke hade aktning för herr
kamrerns ålder“, sade .Wetterqvist med lågande
kinder, “så var säker att jag betalte en så
grof förolämpning! Nu anhåller jag att herr
kamrern behagar lemna mig i fred, ty det ser
ej ut som det skulle löna mödan att fråga efter
någon förklaring.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
