Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Rosell: hon visste ej att hennes lättsinniga
hjerta icke kunde älska och att hvarje hennes
känsla emanerade ifrån och återvände till
hennes eget jag... Å andra sidan tänkte hon dock
afstå från mötet. Hon kände sig dygdig af
samma skäl som räfven, då han fann
rönnbären sura, nemligen att han ej kunde nå dem.
Trots all sin fintlighet, såg hon ej någon
utväg att nå den förbjudna frukten. Hur vore
det väl möjligt att lura sig från gubben,
hvil-ken ej allenast spionerade henne inom hus,
utan äfven ’hängde efter henne’, då hon skulle
ut? Med hufvudet sålunda uppiyldt af dygd
och ädel försakelse möttes hon af
underrättelsen om gubbens sjukdom. Kamrern visade sig
som en lycklig aktör.
Lisa, hvilken alltid, när hennes man kände
minsta illamående, blef grufligt orolig och för
ögonblicket glömde allt utom honom (en
ömhet, hvars orsak man kanske fick söka i den
omständigheten att gubben ännu icke uppsatt
sitt testamente), fjäsade tåligt och vänligt
omkring honom. Hon tordes ej se ut
genom fönstret, långt mindre begära tillåtelse
att gå ut.
Men så underligt sammanstämma
händelserna ibland: kamrern skulle sjelf uppmana
henne, och när han det gjorde, när tillfället
dessutom var så förträffligt att det aldrig
kunde blifva bättre, hade det väl i det närmaste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
