Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen gått om hvarandra på vägen, ty det var just
icke lång stund sedan Lisa gick.
“De motsäga sig: det blir allt värre!“ tänkte
kamrern, tog hastigt afsked och stod nu inför
sin litet b äfvan de hustru.
“Hvar har du varit hela eftermiddagen?“
frågade gubben och påsatte sig en verklig
domare-uppsyn. “Jag gaf dig ju lof att gå till
din mor, och du satt der knappt?“
‘Men hur har du så fort blifvit frisk?“
Lisa svarade med en annan fråga, för att hemta
sig litet och vinna tid.
“Jag blef frisk, emedan jag ej var
synnerligt sjuk! Jag ärnade pröfva dig — och du
svarade fullkomligt emot hvad jag väntat.“
“Hvad är detta för en ton!“ utbrast Lisa,
som i hast beslöt att stämma pipan ganska
högt. “Är detta ett sätt att tala till sin
hustru? Jag vill be dig vara så artig och erinra
dig att jag icke gått in på att vara din
slaf-vinna! Mamma hade en hushålls-syssla, och
det var orsaken att jag ej stannade qvar der,
och efter det kunde vara roligt att en gång
få andas frisk luft, lät jag sätta mig öfver till
Djurgården.“
“Och der hade du förmodligen någon i
bakhåll! Ack, du listiga qvinna, menar du ej
att jag såg det der brefvet?“
“Dina misstankar äro så löjliga att de
endast väcka min medömkan,“ svarade Lisa stolt,
“men det får jag säga dig, att om du fortfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
