Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanhända hittade han aldrig dit, och under
tre månaders skilsmässa vore det till och med
icke omöjligt — karlarne äro ju så flyktiga —
att han läte trösta sig af någon annan !
“Du handterar mig så, att du aldrig kan
ansvara det inför gud!“ utbrast Lisa högt
snyftande och gaf våldsamt luft åt sina känslor.
“Aldrig kan du försvara det, och aldrig ångrar
jag något i mitt lif så mycket som det att jag
gifte mig med en sådan gammal svartsjuk
narr.“
Kamrern gick af och an. Han hade tagit
eld på pipan och fyllde snart rummet med’moln.
Lisa hostade. “Skall du nu röka ihjäl mig
till? Och blott eit fönster som kan öppnas:
hvilket otäckt hål... jag dör bestämdt, om
jag ej kommer härifrån!“
Kamrern ideligen teg och rökte: han ville
låta första stormbyn gå öfver.
“Hvad skall jag ta mig till härute? Intet
sällskap, intet lif, ingen luft! Svara då,
menni-ska, hvem skall jag umgås med?“
“Med naturen!“ inföll kamrern saktmodigt.
“Dessutom, Lisa — räknar du mitt sällskap för
ingenting?“
“Ditt sällskap, det var visst något att
nämna, det! Ditt sällskap har jag mer än
tillräckligt af hemma: jag måtte väl ej behöfva
resa bort för att ytterligare njuta af det?“
“Men det behöfdes verkligen att vi reste
Kamrer Lassman. 2. 1 ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
