Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pastorn tackade för artigheten. Lisa tycktes
han efter en stel bugning knappt bemärka,
och hon, som redan förut hade så ledsamt,
nödgades nu till sin harm se både måndag,
tisdag och onsdag gå förbi, utan att den
odräglige unge pastorn behagade infinna sig och
förströ henne. Under hela denna tid tröttade
hon kamrern än med böner och tårar, än med
nycker af alla slag. Men han insåg den fördel,
han för närvarande egde, och så ondt det
gjorde honom att plåga sin kära Lisa, så glad
var han att ingen annan än han fick se henne:
för den fröjden ville han lida mycket och fick
det också. Lisa lät detta icke fattas.
Ändtligen på fredags-förmiddagen, sedan
Lisa väl för tionde gången försäkrat sin man
att hon kände alla symtomer till en
allvarsam sjukdom och att den säkerligen skulle
utbryta, om icke hennes arrest snart upphörde,
syntes något mörkt röra sig i skogsdungens
yttersta bryn, och Lisa, som stod vid fönstret,
såg med anande förkänsla att en förströelse,
huru ringa som helst, var i annalkande.
“Se, der är presten!“ sade hon och drog
sig hastigt tillbaka, för att rådfråga spegeln
om hon borde göra någon förändring i sin
klädsel, men tiden var knapp och gästen redan
framme: dessutom hade han ju predikat emot
all flärd. Lisa tog en strängt allvarlig min och
satte sig på den lilla soffan med sitt arbete.
Det knackade, kamrern öppnade dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
