Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men nu är det slut — och må vi aldrig mera
mötas !“
“Hvad är detta för ett språk! Ar det på
mig herr kamrern behagar kasta beskyllningen
för en svart dubbelhet? Jag förvånas!“
“Jag gör så med,“ upprepade kamrern,
“jag förvånas öfver så mycken oblyghet. Jag..“
“Herr kamrern behagade styra sin tunga!“
och vinkande vårdslöst ett slags farväl med
handen aflägsnade sig pastorn.
Ehuru Lisa icke egde och heller aldrig
fick något redigt begrepp om den fara,
hvar-ifrån hennes mans störda sömn räddade henne,
då den tvärt afbröt hennes bekantskap med
en person så hemma i många farliga konster,
väckte den dock hennes eftertanke. Hon fann
att hon varit för obetänksam och trodde att
pastorn slutligen kunnat draga hennes
känslor från hennes älskare, en titel, den hon ännu
bibehöll åt Rosell, men hvilken han, för att
dömma af den lugna tystnad han så länge
iakttagit, tycktes uppskatta efter förtjenst.
Nu återstod dock det värsta, att blidka
gubben, hvilken kallt och strängt såg på henne
och tycktes inbilla sig att hon skulle nedsjunka
i stoftet. Men Lisa ville för framtiden ej gifva
honom denna öfvervigt: hon var klokare än
så. Dessutom hade hon väl ej gjort något så
för fasligt illa, att det var värdt att spela den
botfärdiga Magdalena.
“Nå, hvarför ser du på mig så?“ Med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
