Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare, och derföre höjde han sin blick till
Matilda, som nu, äfven mera lugnad genom det
sätt, hvarpå han blifvit emottagen af hennes
slägtingar, med mindre förbehållsamhet
öfver-lemnade sig åt nöjet att höra och svara honom.
Vid afskedet bad grefven Wetterqvist förnya
sitt besök, och till lagmannen hade han, vid
ett tillfälle afsides, yttrat några smickrande
ord om den unge mannens hyggliga sätt och
anspråkslösa väsen. “Man får så sällan se
det“, sade grefven, “att man verkligen
intresserar sig, när så är. Jag har hört af min
svägerska, i hvars hus han umgåtts såsom
språklärare för Matilda, att han lär vara en fattig
yngling, men ganska skicklig. Artar han sig
väl vid tings-göromålen, skall det bli mig ett
nöje att framdeles söka verka något för honom.“
Lagmannen var ganska förundrad att finna
ett sådant deltagande för en af sina biträden,
men som han sjelf fattat tycke för Wetterqvist,
önskade han uppriktigt att grefven i framtiden
måtte erinra sig sitt löfte, ehuru, hvad den
åberopade anspråkslösheten beträffade, han ej
för sin del kunnat upptäcka den–––
En månad förflöt, under hvilken
Wetterqvist och Matilda icke sällan sågo hvarandra,
ty efter uppmaningen att besöka Dagstaholm
kom Wetterqvist hvarje vecka. Alltid syntes
han välkommen, och skenbart motarbetade
ingen hans uppmärksamhet för Matilda. Men
denna uppmärksamhet inskränkte sig till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
