Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll den spetskantade näsduken för munnen,
icke just af artighet att för mannen dölja en
gäspning, utan endast af vana.
“Om jag har mer att säga?“ upprepade
kamrern sorgligt och med en ton, som alltför
tydligt tillkännagaf, att hans fordna motstånd
att höja sig under Lisas allsmäktiga nycker
redan sett sitt slut... “Hvad kunde det gagna
mig att tala, när du ej ens hör på?“
“Nej, icke mycket, det medgifves, men låt
höra ändå hvad du har att beklaga dig öfver?“
“Jo, öfver det att du ruinerar mig: det
gör du verkligen, Lisa lilla, genom det här
lefnadssättet. Skulle jag ha anat något sådant,
då jag gifte mig eller då jag uppsatte
testamentet, så hade båda delarne varit ogjorda!
Bjuder främmande en, ibland två gånger i
månaden, ute minst ett par gånger i veckan, och
dessutom ett oupphörligt spring af unga glopar
upp och ned i trapporna, så gud sig förbarme!
Jag ber dig besinna, att jag är en gammal
man — jag står ej ut med detta lif!“
“Men ingen skulle ju besvära dig, om du
icke sjelf gjorde det! Du kunde lefva efter ditt
behag i din lilla nätta kammare, så ensligt och
lugnt du någonsin ville.. det har jag också
många gånger sagt dig — men du låter icke
säga dig: du skall hänga mig i kjortlarne
öfver-allt, antingen vi ha främmande eller äro borta.
Det der är minsann rätt löjligt af en man vid
dina år, och det gåfve dig långt mer anseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
