Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken, för att hämnas, ansåg sig böra
mångfaldigt ersätta den gjorda förlusten, ett
misstag, som bidrog att föra henne fortare än hon
annars kommit på villornas väg.
Man erinrar sig att Lisa vid hemkomsten
saknade sin tillbedjare, kongl. sektern, och erfor
att han rest åt landet. Ändamålet visste hon
ju: det kunde icke vara något annat än att
uppsöka henne. Till en början var äfven
händelsen sådan, men olyckligtvis råkade Rosell
under sina små extra utflygter att göra
bekantskap i ett alltför hyggligt och trefligt
prosthus, der en ung, vacker dotter, en undangömd
blomma i dalen, lefde med en hemgift, efter
sägen och på god grund, tillräcklig att låta
honom icke allenast hemkalla alla sina
kringvandrande reverser, utan äfven att nedlägga
den “vigilans“. hvarmed han hittills hållit sig
uppe. Både flickan och hemgiften behagade
honom öfver måttan. Den förra, en täck, liflig
blondin, egde hela nyhetens fängslande behag
(Lisa, liksom alla kongl. sekterns föregående
kurtiser, tillhörde brunetta skolan), och den
senare, nemligen hemgiften, egde denna
angenäma solidité, som är så önskvärd, nära nog
oundgänglig, då man ärnar göra kärleken till
något mer än ett skämt.
För Rosell var fyndet af en rik och
vacker flicka, som han fick tillfälle göra sin kur,
en riktig fågel Fenix, och han hade icke
särdeles svårt att öfvertyga sig sjelf det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
