Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Deruppe,” sade ynglingarne, i det de
hårdt omfamnade hvarandra, ”skola de likväl
erfara huru våra drömmar slagit ut.”
Frans Sternfelts drömmar förde honom till
äreställen, anseende, rikedom och makt. Janne,
med sitt enkla sinne ur stånd att uppskatta
de förmåner, efter- hvilka Frans sträfvade, höll
sig till blott ett mål, men detta var också hans
unga poetiska själs högsta, brinnande önskan:
en studieresa till Italien.
Janne var dilettant i målarkonsten och
tänkte att han en dag måhända kunde
komina att kallas en god landskapsmålare.
Frans var student och tänkte att han väl
en dag kunde komma att benämnas ”ers
exellens”. Han var utomdess, om icke stolt
öfver sin gamla adliga vapensköld, dock
innerligt belåten med den.
Janne tyckte att det var just detsamma,
om han hette Stensson eller Sternfelt, Pål eller
Per. ”Sonens bästa arf,” sade han, ”är faderns
ärliga namn.”
Och namnet var nästan det enda arf,
yng-lingarne hade, ty det lilla kapital, de skulle
tillträda vid myndig ålder, en tidpunkt, som
för Janne inträffade tvänne år sednare än för
Frans, var endast så stort, att det tillät den
sistnämde att afsluta sin akademiska kurs och
betala sina skulder och den förre att företaga
den så längtansfullt motsedda romarefärden.
En skatt, som dock aldrig minskades, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
