Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rifven som lifvet på Dagby icke tydde på
den sorg han . väntat. Farbror Janne, eljest
sällan orättvis, glömde att aderton månader
förflutit och att han således icke kunde träffa
ett sorghus.
I vemodsfulla tankar återkallande den
bortgångnes bild, det flydda lifvet, under hvilket
ej den ringaste köld någonsin grumlat deras
vänskap, bortdrömde den qvarblifne timmarne.
Han undrade, såsom han tusen gånger gjort,
om ej Frans’ ande skulle uppenbara sig för
honom, han nästan väntade det, och heliga och
hemlighetsfulla rysningar bäfvade sakta genom
hans själ. Men huru han väntade, huru han
spejade kring de månbelysta grafvarne, förblef
dock allt stilla.
”Nej,” suckade den sörjande, ”han kommer
ej.. . Jag är icke värdig denna sällhet, och
likväl...”
Den gamle gode mannen hyllade fast tron
på de dödas förvandtskap med sinneverlden.
Det började dagas innan han ändtligen
steg upp. Med en ömt dröjande afskedsblick
på grafven aftorkade han sina tårar och
vandrade långsamt tillbaka.
Då han trädde ut genom
kyrkogårdsporten, reste sig hastigt ur gräset tvänne varelser,
som der legat fördolda, tysta och väntande.
Bägge två nästan rusade på farbror Janne,
som med tillkonstlad förtrytelse yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
