Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så djupt det öfverensstämde med hennes
lugna natur. Och derest icke lifvet komme
att gestalta sig i alltför brydsamma former,
skulle hon säkerligen alltid bibehålla sitt
sansade väsende, oförenligt med alla öfverdrifter.
”Jag får aldrig i mitt hufvud, att den
men-niskan gjorde salig Frans rätt lycklig!” tänkte
farbror, under det han likväl till sitt eget
lugnande återkallade i minnet alla de gånger, då
Frans med uttryck af kärlek och tacksamhet
talade om sin hustru och förebrådde Janne
att han bedömde henne omildt.
”Nå, herre min gud”, återtog den fromma
själen, ”jag önskar ju intet bättre, än att ha
varit den orättvisaste menniska i verlden! Ja,
jag fruktar att jag alltid haft någon fördom
emot Aurora. Men ifall hon nu vill besticka
min öfvertygelse, för att på något sätt begagna
mig, så skall jag dock vara slug och . .
åtminstone visa tålamod.”
Det skulle tyckas, att löftet om tålamod
borde vara temligen öfverflödigt, då det
angick en person, som syntes utgöra bilden af
ett stadigtvarande solsken. Men så var det
ej. All den lilla vresighet, som gömdes i
farbror Jannes blod, jäste alltid upp, när han
kom i någon extra beröring med sin
svägerska, hvilken då, emot hans vilja erinrade honom
om ordspråket: ”Rör ej katten utan handskar!”
Primus’ ankomst med de nyborstade
söndagskläderna (vanligen begagnade farbror un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
