Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofrättsrådinnan, i det hon lutade sig ut öfver
verandan, som farbror Janne lemnat.
”Tack, mamma!”
Fröken Olga, en liten fräknig blondin med
ännu föga utvecklade behag, satte sin lilla
trubbnäsa i vädret, medan hon kastade en
slängkyss upp till modern. Derefter, liksom hon
hastigt erinrat sig något, antog hon en mycket
allvarlig och värdig hållning.
Guvernanten, mamsell Octavie Hornér, hade
ett af dessa utseenden, om hvilka det heter
att man har svårt att glömma dem, sedan man
en gång sett dem.
Närmast liknade hon ett hyggligt
månskens-stycke under en vinternatt, ett sådant, hvars
illusion, sedt från målarens duk, är så
fullkomlig att, om man betraktar det en varm
sommardag, man ovilkorligt börjar småhuttra.
Snöhvit, månskenslik och stel, inträdde
mamsell Octavie i salen, åtföljd af unga Olga, som
mycket affekterade att likna sin lärarinna, den
hon ansåg såsom all fullkomlighets mönster.
Det var icke utan att ju hofrättsrådinnan sjelf
hade sina sympatier åt samma håll, ty i
mamsell Octavies sätt att föra sig, lika skildt
från den bly^a, koketta eller undfallande
guvernantens (de tre slag hofrättsrådinnan förut
pröfvat) låg något, som, så att säga, satte
hennes person utom skotthåll för den förnäma
nedlåtenheten. Hennes afmätta fasoner och raka
hållning gåfvo henne en viss aiV, som tillät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
