Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man antager att han oupphörligt förvillade sig
och att folket dessutom behöfde hvila, så ä*
det ganska sannolikt, helst intet sannolikare
skäl finnes.”
”Detta skäl synes verkligen ha en slående
klarhet. Emellertid tror jag mig ha spanat upp ett
annat. . kanske har jag också läst det
någor-städes . . detta vill jag ej bestämdt afgöra!”
sade Edith med en helt filosofisk min.
”Men våra öden i korthet då, min nådiga?”
afbröt ängsligt baronen, som ej visste något
tråkigare, än då Edith råkade in på sådana
retsamma ämnen.
”Åh, herr baron, ingenting uppgår mot en
angenäm spänning! Den stund vi vänta på
något nöje, är alltid att föredra framför nöjet
sjelft. Låt oss derföre först afsluta vår lilla
afhandling om Moses! Tro mig, han var en
alltför stor och snillrik man att, ifall han icke
egt ett enskilt intresse, ha tagit denna väg,
då han kunnat välja en kortare. Och min
öfvertygelse är att Moses . ..”
(Här uppstod en af Edith väl bemärkt
rörelse vid det andra fruntimmersbordet.
Hor-tense jemnade vecken på sin muslinsklädning
och lät fingrarne fara fram £ch åter i
loc-karne. Olga blef purpurröd, medan hon vände
sig utåt blommorna. Mamsell Octavie fäste
sin stela blick ihärdigt på en tafia, som hon
dagligen såg. Endast hofrättsrådinnan åt sina
bigaråer, ostörd af mäktiga bitankar.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
