Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraftigt handslag och sin egen lilla stubbiga
bugning besvarade den unge bruksförvaltarens
vördnadsfulla helsning.
”Jag är en man af ränseln, skall herrn
veta,” sade farbror glädtigt, ”hvarken mer
eller mindre!”
”Och jag”, svarade Helmer med ett öppet
småleende (för allra första gången, sedan han
kom till Dagby, anspelande på sina egna
angelägenheter), ”är en man, som tappat ränseln
med hela dess innehåll och nu som bäst
arbetar på materialier till en ny.”
”Bra, bra!” Farbror nickade med ett
belåtet utseende. ”Och ifall jag skulle stjäla
spådomskonsten från vår allernådigsta sibylla
der-borta, så vågade jag nästan gå i god för att
herr Helmer icke skall bli alltför gammal,
innan skadan repareras.”
Efter dessa vänliga ord stultade farbror
åter af till sitt fönster för att lyss på Ediths
utläggning om Moses’ vandring i öknen.
Under tiden hade hofrättsrådinnan blifvit
utkallad, och Helmer, som icke det ringaste
syntes lyssna åt ”lilla bordet”, utan återvändt
till sin plats, sade åt Hortense, som redan
några ögonblick väntat på att bli tilltalad:
”Jag kan ha det nöjet att helsa fru von
Y. från en bekant... fröken H. var vid
Duringe i dag.”
”Jag tackar ... Herr bruksförvaltaren var
då sjelf vid senmässan?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
