Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf en gång som mor få lida hvad du nu
låter mig lida!”
”För guds skull, rör ej vid denna tid!”
bad Edith med bäfvande häftighet, och i
ögonblicket låg hon vid sin mors fötter. ”Gör ej
min dotter, om Gud en gång skänker mig en
sådan, delaktig af mina fel! Förstör ej mitt
framtida paradis! Ack, förlåt mig, mamma., jag
är hård, jag är sjelfrådig, jag är orättvis, o
ja, jag vet det.. jag är en svår dotter. Men,
jag vill försöka att blifva bättre.”
Förtjust, lycksalig, såsom hofrättsrådinnan
ej på länge varit, men ur stånd att fatta
vidden af den rörelse, som kastat dottern så
ödmjuk till hennes fötter, njöt hon blott af sitt
verk. Men som starka sinnesrörelser ej hörde
till denna qvinnas svagheter, fattade hon sig
snart, och hennes första ord blefvo dessa:
”Afsäger du dig nu fadderskapet i kyrkan?”
”Befall mig hvad som helst, utom det!”
Ediths blick hvilade härvid med ett så
kärleksfullt bedjande, så öfvertalande uttryck
på modern, att denna blott svagt kunde
framstamma detta inkast:
”Det kommer att ta sig alltför löjligt ut
att se dig bära ett barn till dopet. Det göra
endast gifta fruntimmer.”
”Jag vill i ordets bästa mening bli barnets
fadder, och då bör jag ju sjelf hålla det till
dopet.”
”Tro mig, kära Edith, att någonting så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
