Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade han likså lugnt som snön, då den
ramlar från himlen utan att bry sig om hvem den
väter eller hvem den kyler.”
”Kapten Törnlund?” utbrast Edith med ett
helt annat leende än det, som nyss dröjde på
bennes läppar.
”Just så ropa7 hon också, men det var inte
med frökens ton, utan ackurat som om hon
stupat på stället. Jag kände riktigt ända ned
i hjertgropen sådan ’reveltion’ det gick igenom
henne. Minst tänkte jag hon skulle qväfts,
stackars liten, eller fallit af tufvan. Men hon
sansa sig och gaf förvaltarn en blick .. jesses
en sådan blick .. den sa7 så mycket som så
här: ’Du måtte väl bara narras, du kan inte
ha samvete att så handskas med mig!’ Men
förvaltarn måtte vara född utan samvete, för
han såg henne stint i synen, utan att så
mycket som blinka eller rodna en gång . . ja, han
tycktes vara lika så oskyldig i
begripnings-konsten som det barn födt är i natt. Då tog
stormodigheten ändå till sist ut sin rätt, för
hon steg upp och talte något om att det var
för vigtig sak att afgöra utan eftertanke: hon
hade inte besinnat sig nogare .. och dermed
gick de, och härmed slår jag knut på
historien, för nu var hon till ända.”
”Och mitt tålamod också: du bar
uppehållit mig alltför länge, munsjör Primus!”
”Hvarför har ej fröken skickat bort mig
då?” svarade Primus småslugt. Men seende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
