Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbindlig ton. ”Om jag icke hade dig, sknlle
det vara illa för mig.”
”Herr grefve!”
”Ja ja, det är som jag säger, som jag
otaliga gånger sagt dig, att det är du som i
sjelfva verket, genom din tillgifvenhet, din
uppmärksamhet, din outtröttlighet, är mitt
andra jag... Icke har du annars, medan du
suttit här, förstått att... att Frey och Oberon
visat några ovanliga symtomer?”
”Inga symtomer alls, herr grefve!”
”Är du säker på det?”
”Fullkomligt! De trogna djuren känna sig
så lugna, att de gerna sknlle somna, ifall de
finge lof.”
”Nej, n«j, de få icke somna.. du vet att
jag aldrig tillåter det.”
”Det var blott ett ’ifalC, herr grefve!”
”Frey.. Oberon.. kom hit mina pojkar!”
ropade husbonden ifrigt.
De präktiga små väktarne rusade fram
och emottogo jemte sin bestämda nattkost (ett
halft dussin skorpor) några vänliga karesser
af sin herres smekande hand.
”Huru finner du mig?” frågade grefve
Herman, sedan det lilla afbrottet var förbi. ”Jag
har ingen feber, inga frossbrytningar .. eller
huru ?”
”Grefven ser fullkomligt frisk ut.”
”Men är det icke besynnerligt att jag
befinner mig i detta lugn? Jag erfar ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
