Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, den koketta Hortense, sjelfva den omogna
Olga (förgudande husmamseller, jungfrur och
pigor att förtiga) i ljus och låga, dessa bevis
ville döda henne, ty de krossade hennes
högmod, hennes qvinnliga stolthet, som sade henne
att hon borde vara upphöjd öfver sinnenas
berusning.
Att någonting farligare än ett hastigt
försvinnande sinnesrus kunde vara å fårde,
der-om drömde hon dock icke ännu i denna stund.
Hon hade aldrig älskat. Symtomerna voro
dessutom icke de9 hon för detta fall tänkt sig,
men det, som fans, var alldeles tillräckligt att
komma henne att förakta sig sjelf.
Hur oändligt gerna hade hon ej äfven
velat förakta honom, som väckt detta uppror,
om blott någon anledning funnits! Och hade
han endast vågat höja sina blickar till henne,
huru skulle hon ej hafva krossat honom med
sitt öfvermod, sin omätliga förundran öfver så
mycken djerfhet.. men ingen dylik djerfhet
hördes af, och harmen att veta det en man,
som dagligen hade tillfälle att se henne, ändå
kunde motstå henne, eggade ännu mera
hennes retade och sårade sinne.
Icke var det egentligen Helmers
jemförelse-vis ringare samhällsställning som kom henne
att finna afståndet dem emellan så omätligt
att det aldrig en enda gång föll henne in att
det kunde öfverhoppas. Men han var numera,
efter hennes sätt att se, ett slags tjenare, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
