Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sätt, hvarpå han under sjelfva akten i
kyrkan betraktat henne, ingaf henne andra
tankar, vid hvilka den första föreställningen
om ett gensvar blixtlikt vidrörde hennes själ.
Huru kom det sig emellertid att denna
föreställning, i stället att väcka hån och
förakt, genombäfvade hennes väsen, liksom en
stråle från himlen der inträngt och spridt ett
nytt bländande ljus, en ny värme?
0, elände utan like! Var det ej tårar af
sällhet som blandade sig med svartsjukans
tårar, i det ögonblick hon öfverraskades af
Primus och genom honom erhöll en förklaring
som hon sade sig icke alls behöfva, men
hvilken likväl uppväckte tusen dåraktiga känslor
af den högsta ljufhet?
Midt under denna omhvälfning ingick
underrättelsen om grefvens ankomst. Straxt
fast-hakade sig Edith vid hoppet om en förströelse,
som aldrig kunde infalla bättre.
Hon förolämpade Helmer uppenbart, i hopp
att uppväcka hans förtrytelse och såmedelst
fullkomligt aflägsna honom ifrån sig. Följden
blef att Helmer lät henne känna en öfvervigt,
som bringade henne till tystnad på samma
gång den öfvertygade henne, att hvad hon
tyckt sig se i kyrkan endast måtte varit ett
bedrägligt skimmer. Hade han verkligen ”vågat
höja sin blick till henne”, skulle han ej egt
den kallblodigheten att kasta förolämpningen
tillbaka på henne sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
