Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så blef det äfven oro på Dagby, då det
förljöds att allas deras älskade farbror skttlle
bryta npp.
“Nej, för guds skull,“ utbrast Edith och
kastade sig i gubbens famn, ”jag känner att
allt ondt kommer öfver oss, om farbror
lem-nar oss .. tro mig, det är bara farbrors
närvaro som håller det tillbaka!“
“Nå, min du, hur kan du prata så
barnsligt! Det Uns kanske menniskor som jag
verkligen kan gagna. Här gagnar jag ingenting.”
“Ingenting... vi få se det, när farbror
är borta! Hur mild är ej mamma nu; hon vet
att jag bar en försvarare!“
“Hos din mor, barn, behöfver du ingen
annan försvarare än hennes hjcrta.. men du
pröfvar ofta hennes tålamod.“
“Åh, farbror vet ej hur ofta hon pröfvar
mitt. . . Men, lika mycket, jag tigger farbror
blott att bli qvar.”.............
“Omöjligt, svåger, alldeles omöjligt!“
förklarade hofrättsrådinnan, då hon väl fått kila
in gubben i en vrå af biblioteket, der alla
inrikes angelägenheter vanligen afgjordes. “Du
ser ju sjelf att det är din närvaro som gör
Edith så pass förnuftig, som hon nu är. Hon
plågar mig visserligen någon gång, men öfver
hufvud är hon nu ojemförligt mera påpasslig
i sina pligter. Hon vet nog att, så länge jag
har dig vid min sida, jag är dubbelt stark.“
“Prat, fru svägerska, idel prat!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
