Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ende, hvilket borde varit en tillräcklig
uppmuntran, ifall han kunnat vara underhållande.
Men nu gick det alldeles på tok med
Helmers försök i den vägen.
Han började flera ämnen, och likväl var
det för hvart och ett alltid något i Ediths min,
ögon eller böjningen af hennes hufvud som
tvingade honom att afbryta.
Helmer var dock intet träbeläte.
Han hade väl ej inför Edith, med
undantag af den eftermiddagen då grefve Herman
utgjorde föremålet för deras samtal, visat sig
öppen och förtrolig eller med henne utbytt
allvarliga tankar och intryck. Deremot hade
han visat sig frimodig och obesvärad i det
slags umgänge, som tilläts honom. Han hade
aldrig med ett ord, en min, en åtbörd, förrådt
att han befann sig i en främmande sfer. Nu
kunde han dock icke träffa den rätta tonen.
Men hvem har ej någon gång liksom Helmer,
efter den afslagna inviten att åka inuti vagnen,
haft ögonblick, då tafattheten lik en
förhex-ning kommit öfver en!
”Gudskelof,” sade Edith med en tvungen
gäspning, ”vi äro straxt framme, tror jag.”
”Fröken fryser kanske ? Luften är dimmig.”
”Jag finner den endast qvalmig .. men
herr Helmer fryser visst!”
”Jag, hvarför det?”
”Åh, bara af sympati.. det finnes så
mycken sådan mellan oss!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
