Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ega den rättigheten att trösta honom och kunna
säga: Du är ej alldeles ensam!”
”Hvad det är ljuft,” sade grefve Herman,
i det han sakta nalkades Edith och med en
aldrig förr visad förtrolighet lutade sig ned
mot henne, ”att få bevittna detta deltagande,
som så vältaligt bevisar att fröken Edith är
tusen gånger bättre än hon sjelf vill se sig.”
Edith vände sig om, och liksom hon bränt
sig på glöden i grefvens ögon, ilade hon
häftigt ut.
Dessförinnan mötte han likväl en blick,
hvilken isade honom i stället, ty den hade
frost nog att sopa bort alla de blommor, som
under den sista halftimman skjutit upp
omkring honom..............
Edith visade sig icke under loppet af hela
denna dag, och hon var ej i lynne att fråga
efter hvad färg man gaf åt hennes frånvaro.
Lyckligtvis såg ingen . . utom mamsell
Octavie, som, ifall hon vågat, skulle haft god
lust att följa exemplet. . något annat än en
vanlig nyck i Ediths osynlighet. Men på
grefven föll det så mycket tyngre som han lika
litet var i stånd att utfundera anledningen till
det hastiga solljuset som till den hastiga
förmörkelsen.
”Jag hoppas att det icke är någon fara
med herr grefvens helsa?” sade Nilman,
hvilken med bekymmer såg huru blek och ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
