Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Således intet hopp.. intet!” Den djupt
skakade unge mannen tryckte hårdt. läkarens hand.
Doktorn svarade ej med ord, men hans
blick var full af deltagande. Derefter gick
han bort att bevittna nya taflor i lidandets
boningar, medan Ernst gick till moderns säng
att börja sin kärleks vaka ....
”Välkommen, min älskling!” sade hon
småleende. ”Jag fruktar att du hvilat illa i
mammas hem?”
”Åh, hur jag hvilar är det samma.”
”Stackars barn . . du talade med doktorn?”
Han vände bort sitt ansigte.
”Min Ernst, du visade dig alltid manlig i
dina afiarsbekymmer, nu fordrar jag af din
ömhet att du visar dig stark äfven i hjertats
sorg. Dessa dagar, som återstå, kunna blifva
så ljufva, om du endast låter oss njuta dem
liksom intet annat förestode än en kortare
skilsmässa. Och hvad är det i sjelfva verket
annat .. . hvilka sandkorn i evigheten äro ej
några år af jordlifvet!”
”Jag skall vara stark, mamma!” Han
smålog sorgset.
vSå är det bra. Ännu får jag vara stolt
öfver min sköne gosse .. . Men du har icke
fortärt något, sedan du kom hem . . gå nu, för
min skull, och lät Barbro sköta om dig!
Sedan skola vi språka.”
Med en nickning och en blick, vältaligare
än ord, steg Ernst åter upp och gick ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
