Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande är ej min önskan att du skall lära känna
den högsta lyckan!4*.
“Ja, om önskningar bringa lycka, då anser
jag mammas såsom en vexel på framtiden.“
“Likväl följas lyckan och kärleken ej
alltid åt. Men de komma nog öfverens med
tiden. “
“Kärleken?“ upprepade Ernst rodnande.
“Ja,“ sade den ömma modern med ett
innerligt leende, “har du kanske inbillat dig att
du kunnat alldeles gömma. dina känslor, då
du skref till mamma! Visste du ej att jag
skulle spana dem, der du trodde dig ha lagt
likgiltighet och lugn?“
“Men jag begriper icke ..
aDet är lätt begripet, mitt barn, att jag,
som så noga följt dig och länge med undran
åsett din stora kallsinnighet, ej kunnat foras
bakom ljuset, sedan denna kallsinnighet
upphörde att finnas till.”
”Mammas ord tvinga mig att kasta en
bestämdare blick i mitt hjerta än jag hittills velat.
Ja, jag tror att jag älskar, men om vi antaga
detta som säkert, är det äfven lika säkert att
föremålet för denna känsla aldrig kan komma
mig närmare.”
”Hvad?”
”Jag vågar nästan säga, att jag icke ens
ville det, ty denna qvinna kan väl ingifva
lidelse, men ej den djupa och fulla aktning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
