Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lovisa Berntson, hvilkens olyckliga fel att tala
i näsan, så att m förvandlades till b,
ryttmästaren lika litet underlät att tillegna sig som
friherrinnans förnäma vårdslöshet,»blandad med
en allra som nådigaste skämtsamma nedlåtenhet.
”Nå, kära mamsell Lovisa, det var fasligt
hvad hon i går allarmerade för att stå fadder
mot den vackre bruksförvaltaren på Dagby!”
Det var i en beqväm ställning,
tillbakalutad mot soffan som friherrinnan talade.
Nu uppträdde mamsell Lovisa med
nedslagna ögon:
”Hennes nåd, så hennes nåd skäbtar. . .
inte vet jag att han är annorlunda än andra.
Jag skyndade bej bara . ..”
”Jo, det gjorde hon . . . Hvartill var det
nödigt att stryka linongsklädningen: såsom
hemma i huset kunde Lovisa gerna gått i sin
nya moll-muslinsklädning.”
”1 bollbuslin, hennes nåd . . gubevars!”
”Nå, så hade hon ju den blå
barégekläd-ningeu, som hennes bror skänkte henne i julas?”
”Ab, hennes nåd, den sa’ Bichael att jag
gerna kunde ta till hvardagslag . . . Bichael är
så öb, så öb!”
Men det blef nu (ty ryttmästaren härmade
oöfverträffligt) en sådan munterhet på den
stackars beskedliga mamsell Lovisas bekostnad,
att gyckelmakaren, inseende att han ej kunde
draga mera parti af den fromma själen, genast
lät henne troppa af för att likväl från detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
