Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han försmådde icke ens att vid
aftonunderhållningarna ikläda sig skepnaden af vissa
djur: särdeles spelade han så oförlikneligt fluga
och skällde så naturligt som hund, att Olgas
hjerta, hvilket, efter hvad man sett, redan
första aftonen blef sitt första tycke otroget, efter
hand helt och hållet offrade detta ”barntycke”
åt den ”söte, för söte kusin Abbe”, som,
synnerligen när de voro ensamma, tycktes förgäta
att Olga först nästa vår skulle konfirmeras.
Hvad beträffar Edith under denna tid, så
brukade hon mot ryttmästaren samma system
som hon iakttagit mot sina förra tillbedjare,
det vill säga, hon gjorde honom beroende af
alla sina nycker, utaq att ålägga sig sjelf
något tvång.
Icke ens grefve Hermans sorgsna blickar
och den feberrodnad, som kom och gick på
hans kind, bevekte henne att afvisa den från
skyarne fallne kusinen, nej . . ty om hon
handlat annorlunda, skulle det sett ut såsom hade
hon redan bestämt sig, och för ingen del ville
• hon att någon skulle tro detta.
Hon skydde att erkänna för sig sjelf det
hon låtit sitt medlidande för grefven drifva
henne för långt. . så framt det ej skulle gå
ännu längre ... Hon sade blott: ”Den som icke
vill vänta tills jag besinnat mig, har frihet att
lemna fältet.”
”Säg mig,” yttrade hon en dag till
ryttmästaren, sedan hon en stund skrufvat på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
