Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tio ord i belöning för de samvetsqval, som han
ådragit sig.”
”Jag fryser... låt oss skynda upp!”
Och från denna stund hade Edith en
beständig frossa i hjertat, hvilken visst icke
minskades vid Hortenses nästa besök och den lilla
enkans tydligt* röjda önskan att tala förtroligt
med Editb.
”Jo, det fattades blott det,” tänkte Edith,
”att jag skulle bli hennes förtrogna!”
När Hortense såg sig så tydligt och tvärt
undviken, drog hon sig litet sårad tillbaka.
Sedermera, vid ett anfall af misstroende till
hela ryttmästarens saga, föll det Edith in att
vilja emottaga Hortenses utgjutelser, men då
var den unga frun så stum och sluten, att
Edith i sin tur drog sig tillbaka, för att på
ett lämpligare sätt söka den förströelse, hon
kände sig behöfva.
Förströelsen blef likväl endast denna:
Sedan hon i sällskapsrummen ena stunden
visat sig skämtsam med ryttmästaren och
sensibel med grefve Herman, låg hon den andra
gråtande på soffan i sitt eget rum och bad
Gud, att hon måtte erhålla mod att snart göra
ett slut på hela detta ”tokiga elände”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
