Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand, utan att hafva fört den till sina läppar.
Härtill fordrades likväl en ansträngning, som
endast kunde finna sin raotvigt i hans
bergfasta öfvertygelse, att kännedomen om hans
hjertas verkliga tillstånd hos Edith, näst efter
den flyktiga triumfen, ej skulle väcka annat än
ett stolt förakt, och, kosta hvad det ville, hon
skulle ej ega denna triumf. -
Hans svar blef aktningsfullt, men stäldt i
brukets vanliga form.
Edith kände sig (hon visste ej hvarföre)
djupt sårad, olyckligare, oroligare än någonsin.
”Om han än älskar mig,” tänkte hon, ”eger
han ej ens så mycket mod som erfordras för
att försöka närma sig till mig ... Åb, han bar
aldrig drömt en så förmäten dröm ...”
Hustruns återkomst gjorde slut på bådas
förlägenhet. Tysta vandrade de tillsammans
vägen framåt herrgården.
Underbart nog, var i närvarande ögonblick
Ediths bittraste känsla vissheten om Helmers
obetydlighet i hans egna ögon, något, som hon
tog för afgjordt och som kränkte henne just
derföre att det ännu djupare nedsatte henne
sjelf i sina... Ack, hvilken skam, hvilken
af-skyvärd svaghet att sucka för en man, som
till och med icke i inbillningen såg upp till
henne!
Hvad skulle den stolta fröken sagt, om
hon vetat att Helmer både kände att ban sjelf
älskade och att han var älskad, men att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
