Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Så spefull husbond kan vara.. . Men jåg
talar väl ändå, jag. Ryttmästarn flaxa’ på
eviga fläcken oppför trapporna. Och så
pösande var han att se på som en kalkontupp,
när han bredt ut hela solfjädern. Han riktigt
sköt fart in i rummet, der hennes nåd och
fröknarna sutto i sin rolighet, och då han fått
dem i sigte, gjorde han sig liksom stollig i
munterhet, och så drog han fram (jag vill inte
härma honom en gång, för det var på ett
dubbelt sätt och ett dåligt sätt ändå) att
förvaltarn vågat yttra något så förträffligt lustigt:
han hade sagt, att ingen egde rätt att ge
order på Dagby, så länge han fans der,”
”Hvar var du, min käre Primus, då du
hörde allt det der? Icke kunde du åtminstone
vara på gården?” invände farbror.
Ӂh nej, husbond, men det skall jag tala
om sedan . . nu gå vi på med detta! ’Yttrade
han sig riktigt så?’ sade hennes nåd och blef
blek i synen. Derpå lät hon straxt gå
ex-prés bud efter berr Helmer, som hurtigt och
dristeligen trädde henne under ögonen.”
”Nå, efter du en gång är i farten att
berätta, så vore det väl roligt att höra hvad
svägerskan nu lät förljuda!”
”Först teg hon några ögonblick, men
spände derunder ett par ögon i herr Helmer, så
stora och så blanka som knapparna i husbonds
bruna frack. Jag såg också att fröken Edith
riktigt blef ledsen: hon ställde sig vid fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
