Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal sats, mamma, att ofta den ena
hvälf-ningen framkallar den andra, liksom de blott
väntat på hvarandra?”
Ediths ord, ställning och rörelse,
fraiöfor-allt det energiska, trotsande uttrycket i
hennes sköna ansigte jemte klangen i hennes ton
före-speglade den i sin gränslösa bestörtning snart
sagdt rådvilla modern, att hennes djerfva
dotters nästa uttryck måhända blefve en ännu
bestämdare förklaring. . . Och som
hofrättsrådinnan ganska väl visste att hon sjelf var ännu
hundra gånger mera bestämd, bäfvade hon
i dubbelt fall för denna förklaring, som aldrig
kunde slutas väl.
Under det ögonblickliga afbrott, som
uppstått — hvarje afbrott gifver alltid en ökad
betydelse åt det, som sist blifvit sagdt — tog
ryttmästaren på sig en min af arlekinslik
häpnad.
”Hvad hafva våra öron lyssnat till för ett
mörkt tal!” hviskade han högt bredvid Olga.
”Hvilken dunklets makt inspirerar gudarnes
dotter att hon förelägger oss gåtor af denna
ofattliga art?”
”Ja, hvad Edith är rolig så der!” utbrast
Olga försmädligt. ”Hon, som varit så hög och
stel och så många gånger oartig mot herr
Helmer, hon försvarar honom nu liksom hon
vore hans fästmö.”
En alldeles förvånande sträng blick från
maufma tystade Olga, men denna blick, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
